Goda familjenyheter

Mamma ska åka till Finland i november för att träffa sin pappa för första gången sedan hon var liten. När mormor och morfar skildes för tretusen år sedan så blev alla band väldigt infekterade och jag vet att det här är något som hon i det tysta har haft väldigt ont utav. Men nu äntligen är det alltså dax. Det här kommer göra henne så oerhört gott. Säkert honom med. Hur lever man ett liv utan sina egna barn? Hoppas nu bara att gubben lever tills i november - han är ändå en bra bit över åttio.

En till glad grej är att Andres börjar skolan om tre veckor. Han var på intervjuv på Handels i morse och tydligen så charmade han brallorna av herrarna där. Kul! Då är det bara en tidsfråga då innan jag kan dra mig tillbaka till barnafödande och tequiladrickande på heltid.

Skurkar och banditer

I går fick Andres inbrott i bilen igen nere vid Eriksdalsbadet. Någon hade brytit upp hans skåp när han tränade och snott allt han hade. Plånbok, kläder, väska, bilnycklar.. Sen har de snabbt som vesslor tagit sig ut till parkeringen och letat upp hans bil. Efter att även ha länsat den på allt löst så har de dragit till närmsta bankomat. Tack och lov så snodde de inte bilen, och tack och lov så lyckades de inte med mer än att spärra kreditkorten.

Now to the sick part. När Andres anmäler det här i receptionen på Eriksdalsbadet så svarar tjejen att "du är den sjunde eller åttonde som råkar ut för det här bara i dag".

Känns ju sådär. Att hallen har öppet hus för tjuvar. Klart att det finns lappar "lämna inga värdesaker i skåpen" - så tänk på det om du är där och badar eller tränar. Bada med kläderna på så får du ha dom ifred. För någon höjd säkerhet i form av bättre skåp eller större koll i omklädningsrummen (eller på parkeringen där bilen sist slogs sönder mitt på dagen) är det inte fråga om.

No bananas today

Det blev inget hus den här helgen heller.
Däremot blev det fira-utbildningen-middag hemma med Andres och en sen drinklördag med Giza som äntligen flyttat in i lyan brevid oss. Söndagsfika med Anna och Hanna för att smida businessplans och så världens mest usla film på kvällen.. Den där med Vince V**ngnting och Jennifer Aniston. Två timmar av äktenskapsgräl.. som ger en klump i magen fast den är menad att vara kul. Skitdålig.

Tillåt mig generalisera

Precis när jag skulle gå in till tunnelbanespärren i morse så tar vinden tag i mitt busskort, sliter det ur handen på mig och suger ner det under ett entrégaller. När jag efter lite tjat lyckas få ut spärrvakten ur sitt lilla bås för att försöka hjälpa mig fiska upp kortet igen så är det med tunga suckar och stönar.
- Hur ska jag kunna få upp det där? klagade han.
- Och varför frågar du Mig om hjälp.. jag orkar inte lyfta det där.
- För att du jobbar här? säger jag till den blonda mannen samtidigt som jag istället själv försöker lirka upp det tunga stålgallret. Mannen tittar på och suckar uppgivet. Det är då Han dyker upp bakom mig. Räddaren i nöden, som snabbt lyfter upp gallret och får ut busskortet.

Nu undrar jag: varför är räddaren i nöden alltid invandrare?

Varför är det en utlänning som ställer sig upp till mitt försvar när jag blir knivhotad av en pundare på tunnebanan medans ett tjugotal storväxta svenska killar sitter och visslar och låtsas studera tuggummin i taket? Varför är det bara utlänningar som lägger sig i när man blir ofredad ute, är lessen offentligt eller har tappat något? Varför är det i min mening så jävla sällan som feg-Svenne-lat-Svenne-tönt-Svenne överlåter sitt säte till gamla människor, hjälper barnvagnar på bussar, avbryter bråk på stan, säger åt snorungar att ta ner fötterna från sätet eller helt enkelt nitar cepen som går runt och hotar folk i stället för att kissa ner sig och byta vagn?

Busskortsincidenten fick mig att se rött. Skiter väl i en ohjälpsam jävla spärrvakt, men det var liksom pricken över i:t som jag gått och förvånats över i rätt många år. Stort tack till killen vid Skärmarbrinks tunnelbanestation i morse hur som helst.

Saleswoman

Nu ser det ut som om jag och Hanna äntligen ska göra slag i saken och faktiskt försöka sälja lite av våra hempysslade prylar. Njae.. prylarna som ännu inte finns dvs. Men nu jäklar har jag fått dijonsenap i ändan. Tyger, en symaskin, lite mönster kanske, taveldukar (?) och massa annat pyssel måste införskaffas asap och sen blir det till att stanna hemma på helgerna och fixa saker som folk ska vilja köpa och ge bort i julklapp.
Temat blir baby ser det ut som. Vårt lilla tält ska vi blingblinga upp till max, och jag antar att Frank måste hänga med som maskot och provdocka!

Bloggless

Är så trött på den här bloggen att det står härliga till. Vill ha en fucking jävla husblogg! Hemnet är tömt på bra objekt, snart flyttar jag ner permanent till kolonistugan.

Valvaka med glass och kolasås

Så blev det blått tillslut, och betalstationerna slås på igen. Gott så.
Jag satt och väntade på lyckotårar, men dom uteblev. Varför gråter aldrig politiker som får makten efter så sjukt mycket jobb, press och väntan? Som sportstjärnor eller Idoler. Jag hade säkert tappat greppet totalt och fulgråtit som ett monster efteråt i studion. Men inte dom här slipade linslusarna inte.

Däremot så dansar alla i bakgrunden nu på valvakefesten. :) Alltid lika kul att se vuxna dansa disco på tv.

Satturdej

Etiopiska restaurangen vid Handels i går var precis lika bra som alla sagt.
Det blev dessvärre inget discodancing men en grym Irish på Sallys i gamla stan. Jag måste börja hänga där mer, finns ju hur mycket sköna ställen som helst och blandningen av folk är ju oslagbar! Söderflummare som trängs med riksdagskostymer och japanska turister. Glassvåffledoft som blandas med grändpiss, pakistanska plastsouvenirer med handmålade dalahästar - känns ostockholmigt och coolt tycker jag.

Nu sitter jag våfflad i håret (svärmor som lånade ut ngn volymizerplattång och nu har jag värsta sjuka afrot!) och väntar på att möte upp familjen för att fira kusin-Micaela som fyller femtio. Kanske kanske lyckas jag lura med någon till Alladin efteråt då för fötterna rycker fortfarande okontrollerat här. Andres ser ruggigt hängig ut efter sin Tysklandstripp, men maybe.

Dagens låt: Fergie - London Bridge.

Justin Timberlake

Halleluja! och fröken Aguilera, damn!
Jag kan inte sitta still. Sitter här bland glossiga skvallerbilagor och en lång unread-mail-lista men längtar bara ut - bort. Min nya lur är sjukt bra för att lyssna på musik i. La la la lalalala. Ett par sköna jumpadojor, en porrig man och ett grymt dansgolv är precis vad jag förtjänar och behöver nu.. ggaaaaaah!

Men. Nu blir det Etiopisk restaurant med svärmor.
Kanske kan lura iväg henne till Aladin efteråt?

Som jag försökte lura Backyard Babies till för några veckor sen med motiveringen "det rockar ju så jäääävla bra!". Det gör det inte, men vart tar man annars en svärmor?

The man

Är så löjligt stolt över Andres som nu fått ja på fetaste utbildningen från sitt jobb! Om jag fått stå ut med att ha honom i garaget tidigare, så är det nog inte ens i närheten av hur mycket tid han kommer bli tvungen att lägga på det här. Men ändå grymt roligt och få förunnat, grattis älskling!

Jätteintressant

Jag har hamnat i någon form av hormontopp. Känslorna svallar och går från gråt till vansinnesskratt på två sekunder. Defaultläget är kåt men jag känner mig ändå rätt osocial.
Jag skulle vilja utveckla det här. Ja allting egentligen, men jag har fått skrivkramp. Så.. jag klurar på ngt lagom glättigt att skriva och går hem och surfar ihjäl mig istället.

Svärmor är i stan. Ska hänga med henne och min egna lätt rubbade familj hela helgen. Och hälsa på Iraj som ska åka till Afganistan för att jobba. "Då kanske det är sista gången du ser honom då" var mammas spontana kommentar, hon är så socialt begåvad att det inte är klokt.
Nu: Leva&Bo-bilagan på bussen hem till Bronx.

Finmiddag i förorten

I kväll var jag utbjuden till Jesses Krog i Kärrtorp som min gamle vän Therese har köpt. Blinier med löjrom, kalvfilé med kräftstjärtar och potatisgratäng.. och så en liten creme caramell på det. Ouff. Nu ligger jag helt utslagen hemma i soffan och kippar efter luft.. riktigt nöjd över en supertrevlig middag, men smärtsamt medveten om att jag kommer få specialbeställa en brudklänning i storlek XXL snart.

Fler myter om mig själv är:

.. att jag skulle gilla engelska deckare. I don´t.
.. att jag borde få baddaren i stresshantering. I shouldn´t.
.. och att jag är någon form av fröjd att leva med. I´m not.

Myter om mig själv

Jag går runt med en massa vanföreställningar om mig själv. Som den att jag är en så pysslig tjej, eller att jag är en sån som älskar att vältra mig i kultur.. eller mest påtaligt just nu - att jag skulle vara en sån som njuter av ny teknik och medföljande manualer.

Jag pysslar runt jul, resten av kreativiteten fastnar i tankestadiet. Teater går jag på någon gång om året och i ärlighetens namn så kräks jag ju av svårmodig finkultur. Det där med maualerna är ändå största bluffen. Sitter här med en vecka gammal mobil som jag inte orkat sätta mig in i hur den funkar.
Nu försöker jag ta mig igenom instruktionsboken för att få koll på alla coola funktioner men guuud var tråkigt det är med teknisk text!

Pajas-TV

Har bänkat mig framför TV-n med en påse nachochips.
Nu - Idol.
Om en timme - Partiledarduell.

Perfekt marknadsföring

I går fick jag blombud till jobbet. Trollhassel som slingrar sig runt en vacker gul gerbera. Glad och nyfiken läser jag på kortet - "Jag önskar dig en trevlig dag med ett m-blommogram. VÄnliga hälsningar från John Lilja VD, Interflora AB"
Va? Vem då? Jag går direkt in på deras hemsida såklart.. och där går det upp. Interflora har börjat med blombud från mobilen. Och ett av deras perfekt uttänkta reklamutskick gick till mig.
Snyggt!

Krossat hjärta

Då sitter jag här igen.
Förlorare. Hemlös. Fattighjon.

En förmodligen fet, hårlös liten illaluktandes herre piskade oss just i ansiktet med dödsstötsmiljonen. Tack och hej drömhuset. Som fantasi var du underbar att få.

Mer idol

Det roligaste är ändå när snubben efter att ha fått värsta dissen sårat går ut bland de andra och med viftar med fjolliga handen i luften och säger "Det är dom som missar en jävla chans, en riktig stjärna."

Fick sms från mäklaren

"Budgivningen återupptas i morgon. Saknar besked från några spekulanter. Nu är ni fem budgivare."

Nervvrak

Jag är inte alls lämpad som husspekulant. Inför nästa budgivning ska jag be min läkare att skriva ut the strongest nerv-shit han har så att jag slipper sitta och bita på naglarna så som jag gör nu. Är tokkissnödig men vågar inte avvika från e-budningen här vid datorn så jag kissar rakt genom jeansen. Nu jävlar vill jag ha ett hus. Det har gått upp en miljon redan en tredjedel in för första spekulantvarvet. Bådar inte gott det här....

Bebis på g

I fredags var vi ute och käkade med Micke och Carro som ska bli tre any day know. Det ska bli jättekul att få se vem det är som ska bo med dom de närmsta 18 åren. Vi håller tummarna stenhårt för en snäll liten friskus ivf.