Familjen Rudkrantz utökar!

Katja och Joel precis fått en liten pojke! Stort Grattis! 50 minuter var allt som krävdes, till skillnad från min svägerska Ann-Liz som fick kämpa i 36 timmar förra veckan!

Glödgat vin

Redan 1609 började svenskarna tala om "glögg". Ett glödgat vin, spetsat med conjac och smält socker. Mot slutet av 1800-talet hade drycken blivit så populär att privata vinhandelsfirmor började tillverka färdigblandad glögg och strax därpå blev den av okänd anledning förknippad med julen.

För mig är den även förknippad med tonårsfylla. Det enda jag kunde övertala mina föräldrar till att köpa ut innan jag hade åldern inne var just glögg. "Men snälla mamma! Vi är TIO tjejer som ska ha lite adventsmys och dricka varsitt litet glas till lussebullarna!" Tio tjejer + tio snälla mammor = tio flaskor glögg. Sen kräktes vi i kapp i Gamla stans trånga gränder. Mindre god jul.
Blossas 05 glögg med hjortron, armagnac (vad är det?)och klassiska glöggkryddor är ett hett tips! Grymt god som den är med några isbitar.

Välkommen till världen Neah Loviza Dalwhinnie!

Ann-Liz, Erik och lilla fröken Neah - bara några timmar gammal!

Alexander Schulman

Stureplans chefsredaktör och mediasveriges nionde mäktigaste person enligt Bon Magazine. Och min hjälte ikväll! För det var länge sen jag skrattade så gott som när jag nyss läste ett par av hans helt genialiska texter!
Nämligen de om:

Natacha Peyre
"Hennes hår är vitt, som den innersta lågan i elden från en cigarettändare. Hon är kort, kanske inte ens över metern och de som säger att hon därmed är Stureplans motsvarighet till Peder Fogstrand kanske har en poäng.""Trots att vi ser henne ofta på Stureplan och trots att vi nu genom Paradise Hotel hört att hon bevisligen kan formulera fullständiga meningar, uttrycka matbehov och kommunicera grundläggande känslor, så är vi många som fortfarande ställer oss frågor om henne: Vem är hon? Vad vill hon? Kan hon se sin egen navel?"
Läs hela artikeln

Daphne Leon
"Daphne vänder sig i halvprofil mot kameran. Hon ser in i linsen med halvslutna ögon och halvöppen mun. Hon ler inte, men nästan. Fotografier på henne ser alltid ut att vara tagna sekunden innan hon blommar ut i fnitter. Hon ser sömnig ut, lyckigt nyvaken, som om hon just har gnuggat sömnen ur ögonen, gjort sin morgontoalett och står i begrepp att möta en fantastisk dag. Det finns något frågvist i blicken. Är hon nyfiken på någon detalj i den komplicerade mekaniken som finns inne i kameralinsen?"
Läs hela artikeln

Är han inte sjukt rolig?


Blondie och Fröken-jag-har-bara-en-enda-pose

I love downloading!

Som rätt lat i grunden och lite så där lagom ointresserad av tv och musik så hade jag knappt en skiva innan jag blev välsignad med nerladdningsmöjligheter. Ännu mindre hade jag den minsta koll på vad som visades på tv. Hänga i skivbutiken, ligga i tv-soffan på bestämda tider? Njae. Men nu är Ipoden är fylld till bredden och jag har blivit slav under flera tv-serier. Hipp hipp hurra!

Senaste fyndet är "The prison break". En skön fängelseserie fylld av härliga och avskyvärda karaktärer. Lincoln Burrows väntar på att bli avrättad, dömd för ett mord han inte begått. Lillebror Michael Scofields bestämmer sig för att rädda honom och ser därför till att hamna på samma fängelse. Michaels spektakulära helkroppstatuering är vägen ut...

Några stjärnor från "Prison break". Inte så dum han längst till vänster.

Tippetippetipptapp

Det här är första året som jag verkligen längtar efter julen! Jag hänger upp glittrandes julpynt, läser julmatsrecept och skriver listor över julklappar som ska införskaffas. Det ska bli skitkul att få koka knäck och ställa ut hyacinter i hela lägenheten! Tipp tapp, tipp tapp.
I söndags var vi på julmarknad vid Taxinge slott. Där kunde man köpa allt från hemgjord julmust till renkött. Hur mysigt som helst. I år firar vi jul i München med Andres familj, dom kommer precis ha fått en bebis. Utan familj och utan barn är julen värdelös. Som förut. Mamma, pappa, Z - Tre chrismas-haters som försöker hålla skenet uppe bara för att inte göra varandra besvikna. Skinka och Kalle Anka. År efter år. Nu har vi äntligen lagt ner den charaden.

87% kvar

Jag har besökt 13% av världens länder berättar den här sajten.

Så snyggt att det gör ont!

Vinyl, japanskt, Black eyes peas Fergie, fluffigt och vasst på samma gång. Det blir knappast snyggare än Tokidoki! Fixade underkläderna i Madrid, nu vill jag ha väskorna och jumpadojjorna!

Hemresa

Står på fyran på väg söderut. Folk står och trängs i hundratal. Framför mig står en man och flirtar med en vacker kvinna i kappa. Hon fnissar och leker med sitt hår. I iPoden spelas "Faller" med Lars Winnerbäck. Kärleksackord. Klockan är bara fem men det är nattstvart ute. Bussen kör ryckigt och vi ramlar runt tillsammans härinne. Vissa fräser, andra bara skrattar. Allt känns otroligt poetisk just nu. Hela mitt liv.

The feeling of rust

David Firth heter skaparen av Mr Salad Fingers. Kanske det läskigaste jag vet i animationsväg. Känn själv. Kuslig stämning.

Episode 1 - En introduktion av mr Salad Fingers
Episode 2 - Salad Fingers lagar mat
Episode 3 - Milford Cubicel
Episode 4 - Möte med liten alien
Episode 5 - På picnic med sina underliga vänner
Episode 6 - Bara usch..

Nyheter när dom är som allra bäst!!

Jag är så glad att jag studsar! Efter ett halvår av ickevetande och oro, en natt av ångest över att blivit erbjuden förlängd projektanställning igår, bollningar med kollegor och nära idag och slutligen en tack-men-nej-tack från min sida, så har jag just fått fast anställning! Och lönehöjning. Utan att ha bett om det. Helt sjukt jävla roligt och jag är så gladrörd att jag får fnatt! Nu vill jag bara fira och bli full!

Verkar jag död?

Igår fick jag mail från två gamla flammor. Var för sig. De "ville bara kolla om allt var bra med mig". Jag svarade att allt vad soft och ställde frågan tillbaka. Inget svar. What´s up med det? Går det ngt rykte på stan om att det inte skulle vara bra med mig eller?

Kan inte sova alltså bloggar jag

Jag glömde bort två av mina bästa vänners födelsedagar. Ett sånt jävla as jag är. "Det gör ingenting" sa Marie-Lousise. "Äh det är lugnt" sa Micke. Skitsnack. Jag har inte glömt deras födelsedagar en enda gång på femton år. Måste rycka upp mig, jag stresser så jag tappar minnet. Händer hela tiden nu.

Dagens bild är tillägnad mannen som står ur med mig. Han som blänger surt och tycker jag ska stänga datorn nu. Sov gott.

This one´s for Petra..

Bloggen "En annan sida - en bokdjävuls liv och lustar" kör en enkät om bardomsläsning.. mitt bidrag kommer här, om än lite platt. Mitt minne sviker mig på äldre dagar.

Vilken var din första stora läsupplevelse?
The Neverendingstory var mäktig! Det var också första gången jag fick smaka på faktumet att en bok ofta överträffar en film. Jag är fortfarande otroligt förtjust i berättelsen.

Vilka böcker återkom du alltid till?
Nu ler jag. Och minns. Jag fick en Disney-kokbok ( jo, det räknas) av min plast-farfar. Ur den lagade jag Björnligans citronmuffins och Magica de Hex milkshakes.

Var du med i någon bokklubb?
Känns inte alls jag, så jag tror inte det.

Första vuxenböckerna du nosade på?
"Ett tu tre" hette en riktig vuxenbok som fanns i mamma och pappas bokhylla. Den läste jag så fort jag kom åt. Oftast under täcket, med rodnande kinder. Boken var en sexualupplysningsbok från tidigt sjuttiotal - med alla närbilder och texter som det innebar då. I övrigt var "Jack" en tidig bok som jag hade i väskan, mest för syns skull för att varenda liten pojke tycktes läsa den.

Böcker som du försökte dig på men som inte funkade på dig?
"Dvärgen", "Snorres Edda" och "Bilbo". Funkar fortfarande inte.

Madrid-brief

Som det mobila teknikproffs jag är så har jag mobbloggat som bara den under min resa! Jag har berättat för er om vilka föredrag som varit mest spännande och var man hittar Madrids bästa sangría. Ni har även fått tipset om att passa er noga för att inte prata vid mun när ni flyger någonstans, att inte sitta och skryta för din kompis om alla ni strulat med på ert förra tidningsjobb medans en tyst liten blondin sitter brevid och absorberar allt skvaller. Aj! :)
Men så kommer jag hem till datorn och inser att jag skickat allting till ingentinget istället för bloggen. Fan.

Hur som helst: Snabbgenomgång. Mycket intressant konferens som handlar om precis vad den heter - "Beyond the printed word". Lite partaj, ruinerande shopping, tapas och två dagars långpromenader med Josefine för att se så mycket av stan som möjligt och fotografera klotter. Jag är mätt och har ont i fötterna, skafferiet är fyllt med spanskt vin och huvudet av nya ideér.

Foto: Väldigt konstiga mjukisdjur i spanska leksaksbutiken kan man ju tycka...

Testing testing..

Aight.. Nu ska vi se om jag får tekniken att lira så att jag kan blogga från mobilen framöver. Funkar det?

Eso tipos son locos!

Det är det enda jag kan säga på spanska. Förmodligen stavat uppåt väggarna. Kommer från ett av de första reportagen om Latin Kings och betyder tydligen "dom är galna". Jag övade in frasen. Tyckte det lät skitballt. Dogge var skitball. "Esssso tipossss son locos" - Z -just droppat mjölktänderna. På förortsspelningen uppmananar dom i micken "Hoppa, alla mördare i Botkyrka, hoppa!". Och som vi hoppade! Those were the days.
Min spanska kommer att komma väl till hands i några dagar framöver. Madrid ska bjuda på konferens, tapas och shopping. Fröken Hilton framför en BuffMonster!

Megastjärnan jag missat

"Nina Zandnia, 27, Sydney
Nina är het som eld i Australien, där hon umgås med gräddan av utefolket. Sol och lyx tillhör vardagen för denna Lerumstjej, som vill leva singellivet fullt ut på Paradise Hotel."
TV4s beskrivning gjorde mig nyfiken. Gräddan av utefolket? Så jag tar mig vidare till videon där hon berättar vilka som ingår. Russell Crowe och Nicole Kidman är ett par av hennes ex bästa vänner, inte illa! Men vem är han, hennes superkända ex..? Bild finns här.

Halloween-nostalgi

Halloween 1998
Fortfarande hopplöst förälskad i pojken som dumpat mig ett år tidigare. Under ett års tid önskar jag inget hellre än att få springa in i honom - Stockholm är ju ändå så litet tänker jag, men tydligen tillräckligt stort för att inte se honom en enda gång. För säkerhets skull lämnar jag aldrig hemmet ofixad, i fall att.. Men så efter en blöt halloweenfest vid Fridhemsplan, när jag står utklädd till djävul med låtsasblod rinnandes ner för hela ansiktet, skabbig och jävlig, så står han där. Vi skickar iväg min väninna i en taxi hem till sig och ägnar sedan resten av natten åt att kramas och prata. Jag är så nervös att jag kräks oavbrutet.
(Det visar sig några dagar senare vara den iranske HIV-mannen som vi för övrigt skickat iväg min väninna med i taxin)

Halloween 1999
Nyinflyttad med samma pojke i ett radhus. Vi har fest och bjuder våra vänner på grönt potatismos och röda kycklingspett. Micke och Robin är där - Robin har en stor cowboyhatt i skummgummi och det är det sista jag ser av honom innan han kör ihjäl sig. En gigantisk jätteful skummgummihatt.

Halloween 2001
Jag och Therese är på München-bryggeriet. Vi är sjörövare och i vårt esse. För berusade för att vifta bort dom där kortväxta små kameramännen som tenderar att hänga ute på krogen numera för att plåta brudar och lägga ut på nätet. Jag byter nummer med en jättetrevlig amerikan.
När piratlappen är borta och bålet haft sin verkan så inser jag dock att amerikanen var ett transvestitslajmo i pensionsåldern som det skulle visa sig ta veckor att bli av med, samt att bilderna hamnat i tysk technopress. Mein gott!

Halloween 2003
Hänger med en gammal pojkvän på skogskyrkogården. Lovar tusen saker som jag senare inte håller.

Halloween 2005
Har ätit chicken ticka masala och varit på bio med Katja och Joel. I två timmar kunde den-där-lilla-killen-som-var-med-i-Ondskan spela utan att le en enda gång. Filmen "Den utvalda" klassas nog som thriller men kändes mest som en deckarnöt ur Fantomen. Inser att jag har en fantastiskt rolig man (för att han skrattar åt samma trams som jag) och somnar in 03.35 med nya sänglampor ovanför mitt huvud.

Vardagsrädsla

Vitt band eller inte, men jag blir så jävla lessen för det man läser om på löpsedlarna varje dag. Våldet flyttar sig närmare och närmare och bara förra veckan våldtogs en kvinna och ett barn där jag bor. Det går inte att låtsas som om det inte händer. Nyckelknippan hårt i handen, låta alla som går bakom gå om, lyssna efter snabba steg, byta trottoar. Det är en ärvd vardagsrädla som man inte ens reflekterar över längre. Det är ingenting konstigt med att aldrig lyssna på freestyle när man går ensam eller med att stoppa in håret under jackan för att inte se såg tjejjig ut på avstånd. Det där med att alltid skicka sms till kompisarna när man kommit innanför dörren och att välja långa upplysta vägar istället för snabba mörka sitter i ryggraden. Det är en streetsmartness som mamma gett mig och som jag, varesig jag vill eller inte, kommer föra över till mina barn. För visst suger det att gå runt och vara rädd hela tiden - men skulle jag förlåta mig själv om något hände som hade kunnat förhindrats? Det är ingenting konstigt med att vara rädd som tjej, "det handlar ju bara om självbevarelsedrift"
- är inte det konstigt?