När katten är borta

Andres är bortrest idag och då kommer jag förmodligen vara vaken hela natten. Tugga nikotintuggummin och kolla på My name is Earl tills jag inte kan hålla upp ögonlocken längre. Det är ett gammalt trots-tvångs-beteende som jag dras med, som jag har dragits med sedan jag flyttade hemifrån för tio år sedan.

Jag kan gå å lägga mig när jag vill - för ingen kan säga åt mig när det är dax! Vill jag äta efterätt varje dag så är det helt ok, ingen mamma här som påminner mig om alla "början till hål" som jag redan har. Tvingar mig själv trött genom filmer jag vet kommer ge mardrömmar i veckor framöver och blir berusad (fortfarande..är det inte sjukt?) över friheten att kunna bestämma själv!