Zvammel..

om allt det där som händer och inte händer mig.

05 november 2005

Halloween-nostalgi

Halloween 1998
Fortfarande hopplöst förälskad i pojken som dumpat mig ett år tidigare. Under ett års tid önskar jag inget hellre än att få springa in i honom - Stockholm är ju ändå så litet tänker jag, men tydligen tillräckligt stort för att inte se honom en enda gång. För säkerhets skull lämnar jag aldrig hemmet ofixad, i fall att.. Men så efter en blöt halloweenfest vid Fridhemsplan, när jag står utklädd till djävul med låtsasblod rinnandes ner för hela ansiktet, skabbig och jävlig, så står han där. Vi skickar iväg min väninna i en taxi hem till sig och ägnar sedan resten av natten åt att kramas och prata. Jag är så nervös att jag kräks oavbrutet.
(Det visar sig några dagar senare vara den iranske HIV-mannen som vi för övrigt skickat iväg min väninna med i taxin)

Halloween 1999
Nyinflyttad med samma pojke i ett radhus. Vi har fest och bjuder våra vänner på grönt potatismos och röda kycklingspett. Micke och Robin är där - Robin har en stor cowboyhatt i skummgummi och det är det sista jag ser av honom innan han kör ihjäl sig. En gigantisk jätteful skummgummihatt.

Halloween 2001
Jag och Therese är på München-bryggeriet. Vi är sjörövare och i vårt esse. För berusade för att vifta bort dom där kortväxta små kameramännen som tenderar att hänga ute på krogen numera för att plåta brudar och lägga ut på nätet. Jag byter nummer med en jättetrevlig amerikan.
När piratlappen är borta och bålet haft sin verkan så inser jag dock att amerikanen var ett transvestitslajmo i pensionsåldern som det skulle visa sig ta veckor att bli av med, samt att bilderna hamnat i tysk technopress. Mein gott!

Halloween 2003
Hänger med en gammal pojkvän på skogskyrkogården. Lovar tusen saker som jag senare inte håller.

Halloween 2005
Har ätit chicken ticka masala och varit på bio med Katja och Joel. I två timmar kunde den-där-lilla-killen-som-var-med-i-Ondskan spela utan att le en enda gång. Filmen "Den utvalda" klassas nog som thriller men kändes mest som en deckarnöt ur Fantomen. Inser att jag har en fantastiskt rolig man (för att han skrattar åt samma trams som jag) och somnar in 03.35 med nya sänglampor ovanför mitt huvud.

1 Kommentarer:

Blogger petra skriver...

Haha! Ditt 1998 verkar vara ungefär som mitt 1998.

november 05, 2005  

Skicka en kommentar

Länka hit:

Skapa en länk

<< Home