Kvällen var min, Jennys och så den alkoliserade damens. Hon som satt på uteserveringen i timmmar, kontaktsökandes med ständigt upphöjt och påfyllt ölglas. Hon vars son kom förbi, hällde ut hennes öl i rännstenen och besviket sa "du lovade ju.. ". Sånt gör så sjukt ont i hjärtat på mig. Undrar hur många glas jag hällt ut genom livet?
I morgon ska jag till Albano-området och fota klotter. Är så förväntansfull att det kommer bli svårt att somna! Sweet dreams min lilla älsklinsklick.